Maddes Bokhylla

Författare: Susanne Trydal och Daniel Åhlin

Serie: Hallahem, bok tre

Sidor: 262 sidor

Utgivning: 2017

 

 

 

Torun och de andra vittrorna lyckades med nöd och näppe rädda Tilda ur de ondsinta Vakarnas klor. Men faran är långt ifrån över. Vakarna har svurit att utrota vitterfolket, och nu förbereder de sitt värsta angrepp någonsin mot Vitterfolket som gömmer sig i Hallahem. Som om det inte vore nog har en uråldrig ondska vaknat i skogen, och den hotar både vittror och människor. Räcker skogens goda krafter till för att stoppa ondskan? Striden om överlevnad kommer allt närmare.

Möt bortbytingarna Tilda och Torun och deras vänner i ett sista spännande äventyr, lika fyllt av vänskap och glädje som av ondska och sorg. Ska vitterfolket en gång för alla få leva i fred i de djupa skogarna, eller kommer människans moderna värld slutligen stå som segrare?

 

 

Sista boken, hade så höga förväntningar på den här tredje boken. Jag älskade de två böckerna innan och jag såg fram emot att få veta hur kriget mellan Vitterfolket och Vakarna kommer sluta och hur kommer förhållandet mellan Tilda och Johannes bli nu när Tilda är fri från Vakarnas våld? Hur kommer det bli mellan Tilda och Torun, kommer Vitterfolket att avslöjas för människorna eller kommer de fly och lämna Tilda ensam? Det var många frågor som dök upp då jag läste klart den andra boken som jag ville få svar på. Nu fick jag äntligen veta hur det blev till slut.

 

Jag gillade att man fortsatte behålla mystiken och spänningen från de andra böckerna, speciellt att få läsa de otroligt spännande varelserna rårna, gobblarna och många fler som gav den där gammeldags och mystiska känslan över det hela. Spänningen var också på topp med två olika krig, rårnas krig mot varandra och även vitterfolket och människornas, så det var otroligt svårt att lägga ifrån sig boken då det var alltid något spännande eller intressant som hände i berättelsen. Man ville bara veta vad som skulle hända sen och hur det kommer sluta.

 

Det jag ville veta mest var om Tildas och Johannes förhållande, det var ju skakigt i början på grund av Johannes svek när han hjälpte till med att kidnappa Tilda. Men sakta och säkert så förlät Tilda Johannes och de började bli vänner igen. Men inte bara det, de började visa deras känslor för varandra! Äntligen! Att få läsa deras vänskap i början av bokseriens start fick mig att heja på de och äntligen så visade de deras kärlek för varandra! Jag tyckte deras förhållande var otroligt fint då Johannes bevisade allt han kunde för Tilda att han inte alls var som hans morfar eller att han inte ville samma sak som honom. Han gjorde allt han kunde för att hjälpa Vitterfolket tillsammans med Tilda. En otroligt fint och stor sak av honom att göra då han svek sin familj för att göra det rätta.

 

Jag älskade allt med boken förutom slutet, varför raderade man Johannes minne om allt som hade Vakarna och Vitterfolket att göra? Det var så bedrövande att få läsa när Johannes och Tilda sa adjö till varandra för Johannes minnen av Tilda skulle också raderas. Jag förstod att man inte ville riskera att Johannes skulle avslöja den världen för någon men hade inte han bevisat tillräckligt att han inte var den sortens person? De började lära känna varandra igen, men ändå, vad hände sen? Blev de tillsammans igen?

Trots slutet så tyckte jag om boken ändå, mystiken och spänningen, de gamla myterna om olika varelser, den gammeldags känslan och mycket natur gav en riktigt bra fantasy bok som kommer få många att tycka om boken. Nu när bokserien är slut så är man lite deppig att man inte får veta hur det kommer bli i framtiden för Tilda och Torun, vore så kul och få veta hur det blev sen för de. Jag har fastnat för den här bokserien och den skulle va perfekt för många unga ungdomar och även för vuxna som tycker om fantasy och gamla myter.

 

Tack till Susanne Trydal för recensionsexemplar!